anskumamman

Min enda stora syster du var
och inte fick jag ha dig kvar.
Allt känns det orättvist
livet hänger lika löst som en kvist
på en tjock trädstomme.

Jag nu försöker hålla mig för gråt
illamåendet kom när jag åt.
Varför skulle vi förlora dig
som var en så underbar tjej.
Dina barn är som mina
fast dem fortfarande är dina
och så underbart fina.

Vi får ta o festa o dansa när vi ses igen
Då kommer vi även få prata som systrar ska
fast vi inte ska ha
några beskymmer utan bara en massa fina minnen.
Ha med oss alla sinnen.

Jag tänker på dig ofta
undrar om du fryser o behöver en kofta.
Jag kunde posta den till dig, om jag visste adressen till himlen.
Men nu går det tyvärr inte så ta mormor o Markus i hand
och känn kärleken och fly till närmaste strand.

Ta hand om er så lovar jag att ta hand om oss som finns här kvar!!

Älskar dig o alla andra vi förlorat med åren.. kram


(fr Gunillas blogg.)