Till DIG!! <3







Jag vill känna att jag är värd någon annan mera än dig men VI har ett speciellt band mellan oss.
Jag vill börja om mitt liv från dagen innan vi möttes, men jag kan inte till 100% veta att hur jag skulle kunna sluta tänka på dig!??
Jag vill inte sluta tänka på dig!
Jag vill kunna tänka på dig varje minut, om jag så skulle vilja göra det. Ingen annan ska få göra mig att sluta tänka på dig eller släppa taget. Jag har försökt ta ett väldigt seriöst prat om framtiden och trodde jag var redo att släppa dig. Men den paniken jag kände inom mig när jag haft det väldigt viktiga samtalet, den trodde jag inte skulle infinna sig just då. :-/ Snacka om förvånad av att hur jag skulle känna.

Resan vi haft tillsammans gjorde oss båda mera förstådda på att hur den andra vill och inte vill. Vi hade det väldigt trevligt med god mat, mysiga stunder, renovering och skoluppgifter. Jag saknar redan till nästa ev resa vi gör tillsammans. Det är så roligt att umgås med dig!!! Jag vill verkligen fortsätta att träffas tills jag stöter på min drömprins eller ja åtminstone honom som jag är värd!! Men tills dess kommer jag att träffa dig.

Tack för att du finns där för mig! Du är en bra lyssnare, men än aning bestämd och sen är du helt olik mig på många sätt. Politiskt exempelvis, vi har haft några diskussioner om det också :-)) Våra liv ser väldigt annorlunda ut också, men du vet en del av mig som inte ens alla mina nära vet. Du har också blivit mycket öppnare med allt, uppskattas massor!! Så vi kommer att klara att klippa vissa band mellan oss men som du sa vill du veta hur det går för mig i framtiden med skolgången och allt. Du är så omtänksam fast i en sak gör du fel, jätte fel! Jag kan inte låta bli att ibland bli lite arg på dig för att vi hamnat i denna mycket knepiga situation. Vi är två om detta så jag får skylla på mig med, tyvärr... Jag har inte hinder men det har du....

Jag saknar dig.

ps. Till er som tycker att jag är korkad säger jag bara att detta är mitt liv just nu och lägg er inte i ni kan inte ändra på mina känslor. Jag trodde ni kunde det men jag hade fel, väldigt fel!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0